Hoppa till textinnehållet

VM-domarna från Älvsbyn

I samband med invigningen av SM-veckan i Piteå delade Sparbanken Nord – Framtidsbanken ut stipendier till två etablerade hockeydomare från Älvsbyn som dömer ishockey på högsta nivå. Gabriella Grahn, 23 år, dömde sitt andra hockey-VM när Dam-VM 2016 avgjordes i Kanada och Linus Öhlund, 35 år, har gjort sin VM-debut under pågående hockey-VM.

 

Stipendiaterna är båda hockeydomare i världsklass, samtidigt jobbar de under helt olika förutsättningar. Linus är heltidsanställd domare av Svenska Hockeyligan, SHL, medan Gabriella dömer i Riksserien och har samtidigt ett heltidsvikariat på ett fritids.

 

Vi är nyfikna på hur livet är som hockeydomare. Hur mycket tränar de för att hålla sig i form? Vad är det bästa med att vara domare? Och finns det någon match de drömmer om att döma?

 

Hur mycket tränar du för att hålla dig i form?
Gabriella: Det beror på hur matchschemat ser ut under veckan, men jag försöker ha fem eller sex aktiva dagar. Vissa dagar är det inte jättekul att fara och träna när man jobbat. Men den här månaden jag har framför mig med hockey-VM gör att det är värt det. Stipendiet från Sparbanken Nord har gjort att jag har kunnat vara ledig säsongen ut.
Linus: Off season har vi ett samarbete med idrottshögskolan på Bosön, där vi är nere och gör tester fyra gånger per år. Utifrån de värden vi har lägger vi upp individuella träningsprogram. Vår och sommar är det mycket fokus på syreupptagning. Nu under säsongen är det mer återhämtningspass en eller två gånger i veckan, beroende på matchschemat.

 

Hur många matcher dömer du per vecka och hur många resdagar blir det per år?
Gabriella: Det är lite olika, men jag snittar tre matcher per vecka och cirka 130 resdagar per år.

Linus: Jag snittar tre per vecka och ifjol låg jag på 150 resdagar. Det är långa avstånd. En vecka kan jag flyga ner tisdag och döma match tisdag och torsdag. Sen hem på fredag och iväg på lördag igen för att komma hem på söndag. Det gäller att ha en väldigt förstående sambo.

 

Varför blev du hockeydomare?
Gabriella: Jag trillade in på det. När jag spelade hockey fick jag förfrågan om att gå en föreningsdomarutbildning och jag tänkte att det kan vara bra att lära mig reglerna bättre. På den vägen är det.

Linus: Det började när jag spelade hockey och hade en tränare som var domare. Han tyckte att vi gnällde så mycket på domarna så han tvingade oss att gå en domarkurs på föreningsnivå. Vi fick döma fyra matcher var fick 75 kronor per match. Då blev man fast och ville ha extra fickpengar. Men jag tyckte det var roligt också. Det var så de började, sen när jag slutade spela så fortsatte jag på domarbiten istället.

 

Minns du din första match och känslan under den?
Gabriella: Nej, det kan jag inte säga, men jag minns spänningen innan jag skulle ta första utvisningen. Den var inte lätt att ta. Men sen kom man in i det.

Linus: Nej, men jag minns första seniormatchen jag dömde. Jag skulle fylla 16 och fick åka upp till Laisvall. Det var en jättestökig match med slagsmål till höger och vänster. Efter matchen satt jag och åt palt med bägge lagen. Det var en speciell känsla.

 

Vilken är den häftigaste match du dömt hittills?
Gabriella: Hemma-VM är stort såklart. Men jag måste faktiskt säga SM-slutspelfinalmatchen i Fjällräven när det var 3500 på läktaren.

Linus: Jag hade förmånen att vara på junior-VM i Kanada ifjol. Jag fick döma två Kanadamatcher, en i Bell Center med 22 000 på läktaren och ett himla liv. Hade också Kanadas kvartsfinal i Toronto. En grym atmosfär.

 

Vad är det bästa med att vara hockeydomare?
Gabriella: Du ställs inför utmaningar hela tiden, inte en enda dag på jobbet är likadan. Det är tidskrävande, men du får träffa många människor och åka till ställen du inte ens visste hade hockey. Man får en annan syn på spelet, man är delaktig även om man fortfarande inte spelar.
Linus: Utmaningen. Att gå ut och prestera i tuffast möjliga miljö och känslan när man känner att man hanterade uppgiften på ett bra sätt. Man får utbildning inom ledarskap, medieträning, fysisk träning och man utvecklar social kompetens. Sen är det lite som med ett lag. Man har en sammanhållning inom domarkåren och en jargong i omklädningsrummet. Sen får man resa och uppleva mycket. Bara under 2016 har jag varit utomlands fem gånger genom hockeyn.

 

Och det svåraste?
Gabriella: Du vet inte vad du ställs för. Att kunna ta och hinna fatta rätt beslut när du har 100-delar på dig.

Linus: Att hinna ta en bedömning på det som händer. Det går så vansinnigt fort och det sker situationer överallt. Man gör cirka 200 bedömningar per match och det ska göras i realtid när det händer.

 

Hur hanterar du trycket från publik och spelare?
Gabriella: Jag känner att om jag har koll på det jag gör och känner mig stabil i den situationen och har ett team som hjälper mig så kan det blåsa ganska hårt innan båten ska börja vicka. I grund och botten handlar det om trygghet på isen och ha koll på vad man gör.

Linus: Det är sånt man lär sig under resans gång, man blir mer och mer luttrad. Det är lite skillnad om man tagit bedömning och är säker på sitt beslut. Då är det lättare att hantera om det blir ett jäkla liv. Men är man osäker och det blir ett massa tjafs så blir man påverkad. Men man måste släppa det och fortsätta döma hockey.

 

Finns det någon match du drömmer om att döma?
Gabriella: Först är det väl en VM-final, sen en OS-final.

Linus: En VM-final eller OS-final skulle vara drömmen.

 

Har du något tips till andra som vill bli hockeydomare?
Gabriella: Våga prova! Det är största steget att våga sätta sig i den situationen. Sen ska man inte ta det som sägs och händer på isen så himla allvarligt. Man ska se det som en rolig grej som kan leda till fantastisk roliga saker.
Linus: Gå föreningsdomarkursen och våga testa!. Det är fantastiskt roligt att få vara en del av hockeyn, att få behålla kopplingen till hockeyn trots att man slutat spela. Jag hade väl inga ambitioner att leva på det tillslut, men nu gör jag det och det är jäkligt roligt och lärorikt. Man utvecklar sitt ledarskap och lär känna sig själv på flera plan. Dessutom lär man sig hantera situationer under stress.

 

 

Motiveringen till stipendierna:

Gabriella är en internationellt lovande ungdomsdomare inom både herr- och damhockey. Hon började som hockeyspelare tills hon i 16-årsåldern bytte bana och påbörjade sin domarkarriär. 2009 blev hon utsedd till Årets Unga Domare och har dömt både herrar J-18 och dam-VM-matcher. Som ledare med gott omdöme, respekt och kärlek till hockeyn är Gabriella en perfekt förebild för alla unga som siktar på en karriär inom idrotten.

 

Linus karriär som hockeydomare inleddes redan i 15-årsåldern och han har redan dömt internationellt under både student-OS i Turkiet och junior-VM i Kanada. Linus är nu en av Sveriges nio heltidsanställda domare och har siktet inriktat på att hålla i domarpipan vid både VM- och OS-matcher. Han är en framgångsrik representant för unga ledare i regionen och bevisar att man inte behöver bli NHL-stjärna för att lyckas inom hockeyvärlden.