Skip to content

"Jag blir glad när jag ser att han växer"

KNUFF-programmet skulle aldrig fungera om det inte fanns eldsjälar involverade. Mentorn är stödet till deltagarna, bollplanket och en trygghet inför framtida vägval. Mahdi Hedayati hittade sin i den lokala Piteåprofilen Hans Hansson och det som började med mentorskap har utvecklats till en vänskap.

Mentorskap

Mahdi Hadayati har vi berättat om tidigare i vår tidning Á la FramtidsBanken. Efter en lång och mödosam resa som började i Iran hamnade han tillslut i Piteå för fyra år sedan. När vi träffade honom första gången uttryckte han sin stora tacksamhet över att få möjligheten att bo i Piteå och få vara en del av KNUFF-programmet.

Mahdi hade inga problem att anpassa sig från livet i värmen, till den långvariga kylan i Norrbotten. Kanske var det också samma anpassningsförmåga som gjorde att han så snabbt lärde sig svenska, började spela fotboll i Öjebyn och började drömma om en framtid på orten.

 

När vi snackades vid senast höll du på att övningsköra och nu har du fått körkort. Grattis!

– Tack! Ja det var svårt i början. Men det var ändå inte så svårt som jag trodde att ta körkort. Och så har jag köpt en bil. En jättegammal golf, säger Mahdi med ett skratt.

 

Mahdi går just nu andra året på Strömbackaskolan. Han trivs både med livet på skolan och i Piteå. Han pluggar industri och ser många möjliga yrken när han är färdig.

– Det är lugnt skönt att bo här i Piteå. Livet är inte så stressat som det är i Stockholm och andra större städer. Och jag trivs verkligen på skolan och jag skulle kunna tänka mig att jobba som exempelvis svetsare eller industriförare när jag är klar.

 

Vad upplevde du att KNUFF gav dig?
– Vi har fått all hjälp som vi behövde. Det var upp till oss elever hur vi skulle använda möjligheten. Var man taggad från början så kunde man få hjälp med allt man ville.

Via KNUFF fick han hjälp med att övningsköra av Robert Lundberg. Som mentor fick Mahdi Hans Hansson, en stark profil i Piteå som bland annat varit chef för Primärvården, Kultur- och fritidschef och startade det så kallade ”Mansupproret” i Piteå. Kort sagt en offentlig person. Mahdi har bara goda ord att säga om honom.
– Hans är en fantastisk man! Proffs på så många olika saker! Han vet allting och har svaret på det mesta. Jag har fått många goda råd av honom. Fanns det något jag funderade på, så kunde jag kontakta honom.

När jag snackar med Hans några dagar senare berättar jag vad Mahdi har sagt om honom. Han skrattar gott åt lovorden.
– Det var en lätt överdrift! Vi har träffats kontinuerligt, men ibland kan jag känna att vi borde setts oftare. Men Mahdi har varit så duktig på att acklimatisera sig och lösa problem själv. Han är initiativrik och har så lätt att ta folk. Så ibland har behoven inte varit så stora. Min uppgift har varit att lyssna mycket på honom. När han har haft frågor har jag försökt svara så gott jag kunnat.
– Jag har försökt ge honom ett nätverk. Han har varit hemma och käkat hos oss, vi går och fikar. Jag tror att det är otroligt viktigt att ha en vuxen i sitt nätverk, någon som lyssnar på en.

 

Hans har varit mentor åt Mahdi i drygt två år inom projektets ramar. Han såg direkt att Mahdi hade ett speciellt driv i sig.
– Han bestämde sig direkt för att göra något av tiden i Sverige. Han sa till mig att han inte har flytt genom alla de här länderna för att sedan inte göra något av den chansen han fått. Så han bestämde sig dels för att utbilda sig, dels för att inte flytta från Piteå för han trodde inte att han skulle få samma möjligheter i en större stad.

 

Jag frågar om Hans förvånas över Mahdis stora entusiasm för lilla Piteå.
– Han tycker om det nu. Det är precis vad han behöver just nu, den lilla staden med sina fördelar. Men visst kan det hända som med många andra Piteåungdomar, att de vill flytta för att växa mer som människor. Men just nu känner han att det här är helt rätt för honom.

 

Häromdagen träffades Hans och Mahdi över en kopp kaffe. Projektet har tagit slut, men de fortsätter att ses. Hans säger att mentorskapet har utvecklats till något annat.
– Vi tog en fika och stämde av. Det har blivit en vuxenrelation. Vi träffas och har trevligt helt enkelt. Mentorskap har övergott i vänskap.

 

Vad mer har mentorskapet gett dig?
– Jag blir glad när jag ser att han växer. Jag vet från egen erfarenhet med mina barn, att det betyder så mycket att ha någon som lyssnar, någon som fungerar som ett bollplank. Jag har kunnat fylla den rollen och det är tillfredsställande. Det känns extra bra att kunna hjälpa en ny medborgare att acklimatisera sig.

 

 

Fotnot

På Sparbanken Nord drömmer vi om en levande region med arbetstillfällen och livskvalitet för alla. Därför satsar vi en del av vinsten på sånt som får regionen att växa och bli bättre. Vi kallar det FramtidsBanken. Framtidsprogrammet KNUFF är en del av den satsningen.

 

Vill du bli mentor?
Kontakta för mer information