Få regioner är förunnat att kunna erbjuda upplevelser i en natur som sträcker sig från hav till fjäll. För Sparbanken Nord är det viktigt att de som bor och verkar i vår region och gäster kan njuta av vår enastående natur på ett tryggt och säkert sätt. Därför har vi slutit avtal med både Norra Lapplands Fjällräddarförening och Sjöräddningssällskapet och stöttar deras viktiga arbete.

Sjöräddningssällskapet är en ideell förening som i över 100 år haft uppdraget att rädda människor som befinner sig i sjönöd. I Sverige finns det 2000 frivilliga sjöräddare som står redo 15 minuter efter ett larm har gått. Johan Hedin är en av fyra skeppare som har jour var fjärde vecka och utgår från Sjöräddningen i Piteå.

När jag ringer upp honom och säger att jag ringer från Sparbanken Nord så säger han direkt:

– Ni har ju stöttat oss länge och hjälpte till med byggandet at vårt båthus. Vi är så tacksamma för det! Det betyder väldigt mycket för oss. Nu ska vi få ny navigationsutrustning och uppdaterade system. Det är för att sjöfartsverket ser att vi gör mycket och får mycket stöd av sponsorer. Då vill de satsa på oss!

Det är onsdag och sommarvärmen är bokstavligen bortblåst. Vinden griper tag i studsmattor och träd och vräker dem åt sidan. En typisk dag där gemene man gömmer sig i soffan under en filt. Men sjöräddarna är inte som gemene man. Ikväll ska de ut och öva.

– Risken är att det kommer ett larm en dag som denna. Och då måste vi vara förberedda. Vi kan inte säga att: ”nä, vi kan inte komma för det blåser”. Vi måste klara av såna här förhållanden.

Varför blir man sjöräddare?
– Det är jätteroligt och spännande, men också på fullt allvar. Vi har alla ett engagemang att hjälpa andra människor. Ett mänskligt engagemang. Men sen tycker vi alla om att vara ute på sjön och många är teknikintresserade. Du måste förstås gilla den spänning som uppkommer vid larm och gill att hjälpa andra människor. Om du bor i Piteå kan du bli sjöräddare. Utbildning får du av Sjöräddningssällskapet.

Hur många utryckningar gör ni per sommar?
– Vi är ganska väl förskonade från allvarligare händelser och brukar ha fem till tio prio1-larm på en sommar, det vill säga skarpt larm om sjuktransport eller sjöräddning. Sedan har vi också ett tjugotal medlemsuppdrag under sommaren. Som medlem i sjöräddningssällskapet stöttar man inte bara verksamheten, men man kan också ringa oss om man har problem. Det vanligaste är att motorn inte startar och man behöver hjälp tillbaka till hamnen.

Vad är det vanligaste misstaget som ovana resenärer gör? Vad är det vanligaste som skapar en utryckning?
– Det är några olika saker. Dels att man inte är van vid den båt man kör och inte har kompetens för att köra den. Den kanske är för stor och för snabb för att du ska hantera den på ett säkert sätt, speciellt om väderförhållandet blir sämre. Sedan brister det också i att man inte är väl förberedd. Man har inte gjort service, man har inte kollat väderprognoserna och åker ut en morgon när det är lugnt i skärgården. Plötsligt överraskas du kanske av havsbrisen som ibland ställer till det när man ska hem igen. Vanligast är att man får haveri på båten av någon anledning.Det finns många farligheter ute till havs som man inte tänker på. Det är ofta grunt runt våra öar, men även mitt ute på en fjärd, kolla sjökortet. Kan man inte navigera ordentligt så kan man gå på grund.

Vad bör alltid finnas med i båten när man åker iväg i båten?
– Absolut viktigast är flytvästar till alla i båten och de ska användas hela tiden. Det är så lätt hänt att man ramlar i vattnet och vi har kalla vatten här i norra Europa. Grunden för allt båtliv är att man ska tänka säkerhet gånger två och att man ska en ha backupplan. Båten ska vara i gott skick, servad och klar. Tanken ska vara full med bränsle förstås. Sen ska man titta noggrant på väderprognosen så du vet vad du kan förvänta dig för väder. Ska man ge sig ut på en längre tur ska man ge en resplan till på någon på land. I båten ska man se till att man har tillräckligt med mat och varma kläder, gärna flytoverall och förstås regnkläder. Brandsläckare är viktigt och kanske även nödraketer för längre turer, dessa fungerar även i dagsljus. Jag tycker också att ett ankare är jättebra att ha om man får motorhaveri och behöver ankra upp så man inte driver mot land.

- Sen tycker jag att man ska ha rätt utbildning för att kunna navigera i skärgården, det finns kurser på typ ABF som Förarintyg och Kustskepparintyg. Förutom det elektroniska sjökortet ska man ha papperssjökort i båten som backup. Telefonens sjökort kan förstås användas men vad händer när batteriet tar slut, spara på det så du kan ringa i nödfall istället. Det elektroniska sjökortet kan kompletteras med ett AIS-system som skickar information om vem du är och var du befinner dig till andra båtar i närheten och Sjö och Flygräddningscentralen. Det finns också nödsystem som skickar ut information om var du är typ EPIRB. Dessa har blivit billigare och används ofta av långseglare eller ensamma kajakister. Denna nödsändare aktiveras bara i en nödsituation eller när den hamnar i vattnet.

- För kommunikation med anhöriga så har alla idag en mobiltelefon men denna kan gärna kompletteras med en VHF-radio så att du snabbt kan kommunicera med andra båtar som finns i närheten. Mobiltelefonen har begränsad räckvidd till sjöss och får ofta slut batteri. På sjön är det standard med VHF-radio då den är mer robust och du är inte beroende av landbaserade master för att kunna kommunicera med andra båtar. Där kan du enkelt få kontakt med andra fartyg och med sjöräddningen om du hamnar i problem. Nödanrop på VHF är det så kallade Mayday-anropet.