Få regioner är förunnat att kunna erbjuda upplevelser i en natur som sträcker sig från hav till fjäll. För Sparbanken Nord är det viktigt att de som bor och verkar i vår region och gäster kan njuta av vår enastående natur på ett tryggt och säkert sätt. Därför har vi slutit avtal med både Norra Lapplands Fjällräddarförening och Sjöräddningssällskapet och stöttar deras viktiga arbete.

Den civila Fjällräddningen är en organisation som sträcker sig genom fjällregionen från Dalarna i söder till Treriksröset i norr. Det finns ungefär 400 frivilliga fjällräddare som med sin natur, skotervana och klättringskunskaper är redo att bistå människor i nöd. De civila fjällräddarna i Norrbotten är 72 till antalet och är organiserade i Norra Lapplands Fjällräddarförening. De arbetar på uppdrag av polismyndigheten som även utbildar, fortbildar och utrustar fjällräddarna. De har en utryckningstid på en timme. Via ett databaserat system som kallas rapid reach ringer vid alarm och samtidigt skickas ett sms upp och talar om vad som hänt och att de ska ta sig till en viss plats.

Ulf Lundkvist är insatsledare för det civila fjällräddarna i Gällivare sedan 15 år tillbaka och har haft ett uppdrag som civil fjällräddare sedan 1996.

Varför blir man fjällräddare? 
–  Jag fick se fjällräddningen agera på en lavinolycka i slutet på 80 talet och lämnade in en intresseanmälan. På den tiden fick man en orange anorak, sen var man fjällräddare. Från början förstod man inte vad man gav sig in på, med tiden så såg man nyttan med det vi gjorde. Att få förmånen att vara med och rädda en annan människas liv, det är en härlig känsla. Viktigt är att man har ett naturintresse och gillar att vara ute och hjälpa till. Med åren har polismyndigheten trimmat organisationen och vi har blivit mer professionella genom utbildning, fungerande Kommunikationsutrustning även i fjällmiljö samt hjälpmedel för att ta hand om skadade

– Det viktigaste egenskapen är enligt min bedömning är att man är en lagspelare för att gruppen ska fungera. Vill man bli fjällräddare idag börjar man som rekryt och det kan pågå i flera år. Om man fungerar i gruppen kan man sedan bli ordinarie fjällräddare och får då en grundutbildning där man får lära sig sjukdomar/sjukdomsbilder, att ta hand om skadade, navigering m.m.

Hur många utryckningar gör ni per sommar?
– Jag har lagt mellan 20 och 25 dagar per år på uppdrag, övning samt patrullering under storhelger på våren de senaste åren.  En del utryckningar kan ta några timmar, andra flera dygn. Vi sökte en försvunnen dansk medborgare på Allak i totalt tio dygn, förra vintern sökte vi en äldre man i en vecka.

- Vi är väldigt tacksamma för att vi fått pengar till ett tält och övrig utrustning av Sparbanken Nord så vi kan öka möjligheten att ligga kvar ute på fjället med en hel patrull vid uppdrag och slipper åka fram och tillbaka mellan hem och den plats där uppdraget pågår.

Vad är det vanligaste misstaget som ovana resenärer gör?
– Det vanligaste när turister försvinner är skoterolyckor, föraren leker med skotern och gör illa sig. Vi har också ett antal per säsong där man slår runt med sin fyrhuling. Sedan har vi de som kör vilse. Man kanske har köpt en GPS och tror att man kan vara ute i fjäll men så kan man inte hantera den. Det här är min egen bedömning, men förr i värden litade man mer på sig själv och hade en kompass i bästa fall. Nu förlitar man sig blint på den teknik som finns och tappar orienteringen helt. Sen har vi också de som inte förberett sig och överraskas av vädret och inte har med sig någon vindsäck som skydd. Vissa fortsätter att köra skoter trots dåligt väder och hamnar vilse.

Vad bör man tänka på när man beger sig ut i fjällen?
– Man måste se till att verkligen tänka till före man åker och vara förberedd så man har den fysiska konditionen, rätt utrustning och att man kan använda den. Välj lätta kläder som skyddar mot vind och väta, och som andas när ni blir varma. Kläderna bör kunna bäras i flera skikt för att enkelt anpassas till väder och vind. Bra utrustning behöver inte vara dyr och en klokt packa ryggsäck bör inte vara för tung. På Fjällsäkerhetsrådets webbplats finns checklistor med tips på lämplig utrustning för olika aktiviteter.

– Det är viktigt att någon känner till er planerade färdväg och när ni räknar med att komma tillbaka. Berätta för en vän, en släkting eller någon annan som kan slå larm om ni inte skulle återvända som planerat. Se till att ha med en karta som är aktuell. Kompass behövs framförallt utanför markerade leder. Användning av kompass kräver dock kunskaper – instruktioner finns på Fjällsäkerhetsrådets webbplats. Använd gärna GPS, men tänk på att batterier laddas ur snabbt när det är kallt.

– Vädret kan slå om hastigt i fjällen. Ta del av lokala och aktuella väderprognoser via radion eller via SMHI. Respektera alltid utfärdade fjällvädervarningar. 

– Det finns hundratals mil markerade leder i fjällen, med bland annat avståndsmarkeringar, övernattningsstugor och hjälptelefoner. De flesta gör klokt i att följa lederna, det gör det enklare att hitta och är ett säkrare alternativ om ni av någon anledning skulle behöva hjälp. Tänk på att röda kryss markerar vinterleder, som inte alltid är lämpliga att följa på sommaren.

– Se till att ha med en karta som är aktuell. Kompass behövs framförallt utanför markerade leder. Användning av kompass kräver dock kunskaper – instruktioner finns på Fjällsäkerhetsrådets webbplats. Använd gärna GPS, men tänk på att batterier laddas ur snabbt när det är kallt. En annan jätteviktig sak är att det aldrig är fel att vända. Ser man att det börjar bli tufft är det alltid bättre att vända. En nödsändare är också bra att ha med sig. Man kan inte förlita sig på mobiltäckningen i fjällen.